Bara några veckor kvar
Att alltid tiden går så fort. Det är svårt att förstå. Jag är inne på min åttonde vecka här nu. Denna veckan kommer jag att vara här måndag-onsdag. Torsdag är helgdag och på fredag ska jag på vandring. Sen är det bara en vecka kvar som jag kommer att tillbringa här på Vintersol och ha patienter. Sen kommer Sara ;-) De ska bli så kul så. Har massor av planer. Haha!
Det känns jättebra att vara här, jag trivs hur bra som helst och det bästa av allt är att jag får mycket god kritik från många håll. Det tycker jag känns jätteskönt så här innan man skall börja arbeta. För det är skönt att ha lite självförtroende med sig i sin arbetsterapeutidentitet. ;-) Jag har gjort det mesta jag ska här på praktiken, har en studieuppgift kvar. Den jobbigaste har jag sparat till sist. Det är ett arbetsterapiprogram som skall göras. Programmet är väl i stort sett klart, men det skall presenteras på en poster också. Vet inte hur jag ska lyckas med att göra en bra poster här nere. Men på nåt sätt ska det väl gå.
Det bästa av allt är ju att jag har fått jobb!!! Jag har fått ett graviditetsvikariat på Arvika sjukhus så till att börja med är det 6 månader men antagligen kommer det att bli runt ett år. Det passar jättebra faktiskt. Arvika är ju i stort sett så nära Norge man kan komma i Sverige och det blir ju toppen eftersom jag har pojken min där. Och så blir det lagom nära till kompisarna i Karlstad och mamma och pappa hemma i Rottneros. Det var jättetrevligt att prata med dem på jobbet i Arvika och det känns som att jag kommer att trivas så det är toppen!!!
I helgen har här varit oliiiidligt varmt och fullt i sand överallt. Vi var uppe på Teide och vandrade, 3550m, det var jobbigt!!! Men skönt, det var lite svalare där uppe. Inte 40 grader som här, mer runt 30 kanske.
Här kommer några bilder också! Inte bästa kvalitet men whatever! Nu ska jag till gymet, sen ska jag utforska volleybollnäten som just kommit upp på stranden!!! Kram på er
Vintersol
Jag är såååå trött idag! Hade tänkt att jag skulle gå och lägga mig i solen nu efter jobbet och läsa en bra bok, och inte helt omöjligt sova en stund... men vädret är inte på topp och när man har varit här ett tag så blir man väldigt bortskämd faktiskt. Man fryser lite på kvällarna och vill inte ligga på stranden om inte solen är framme. Men man ska ju inte klaga verkligen. Det är faktiskt lite jobbigt att gå runt här om dagarna och titta på alla som badar och leker på stranden. Man önskar att man hade lite tid för det. Ja det har man väl också, på helgerna, men ni vet - man vill alltid ha det man inte kan få ;-)
Nåt annat jag vill ha är ett sommarjobb som arbetsterapeut. Jag har sökt några jobb... ett som jag väntar att få reda på denna veckan. Men jag tror nog inte att det blir något tyvärr. Har lite nackdel av att vara här nere och inte kunna komma på intervju. Har gjort en liten intervju över telefon. Ja vi får se...
Nu när man börjar räkna ner tiden som är kvar börjar jag få lite hemlängtan faktiskt. Allt är superbra här, men det är saker som man saknar hemifrån, utöver familjen och vänner, som att:
1. Kunna dricka vattnet direkt från kranen!!!
2. Saltlakrits och överhuvudtaget lösgodis
3. Spela volleyboll
4. Diskmaskin
5. Tv-program som inte är dubbade ;-)
6. Biblioteket. Visst ränner man mycket på biblan, men när man är här nere och inte kan få tag på nån annan litteratur än det som finns här - då blir PBL helt plötlsigt mycket med problembaserat.
7. Inte bo 2 minuter från jobbet och ständigt träffa på patienter vart man än går, när man än går dit.
8. En lägenhet som inte alltid är full av sand från stranden
9. Att få ha stumpor på sig. Jag älskar strumpor! Ja, jag får väl ha det här med men det är inte speciellt snyggt i sandaler och inte ger det nån fin bränna heller direkt!
Sen är det saker man inte saknar
1. Snö och regn
2. Stress
Arbetet här är bra. Jag träffar många patienter med olika diagnoser. Patienterna delas in i tre olika grupper A, B eller C. Vilken klass man hamnar i beror på hur självständig man är samt hur mycket hjälp man behöver. I A-klassen träffar man arbetsterapeuten ca 2 ggr i veckan 30 minuter. B-patienter brukar vara 2-3 ggr/vecka. C-patienterna skall ha längre tillfällen (45min) 3 gånger i veckan, oftast blir det dock 30 minuter eftersom de inte alltid orkar så mycket heller. Eftersom jag inte har fulltecknat har jag träffat patienterna fler gånger också, upp till 4 ggr/v. Det är intressant att se vad en sammanhängande rehabiiteringsperiod kan göra för patienterna här. Intensiv träning och behandling i samband med klimatet gör att det på 4 veckor kan förbättra styrka, rörlighet, uthållighet och utförande mycket bra. Ändå märker man hur lite 4 veckor egentligen är.
Utöver arbetsterapi så går samtliga patienter till sjukgymnast. Det finns också läkare, sjuksköterskor, kurator och personliga assistenter. Sen finns det många olika gruppass att välja på. Bålträning, balansträning, Töjgrupp, olika bassänggrupper på olika nivå, handgrupper för reumatiker och neurologiskt handikappade, avslappningsgrupper, Pinngrupp, Fotgrupp... Ja, de flesta som är här tränar riktigt mycket faktiskt. Flera grupper per dag, sjukgymnastik, arbetsterapi och självträning i gymet och med tex gångträning eller handträning. Så det är ingen semester direkt... Inte mellan 8-17 iaf ;-)
Nu ska jag gå hem för dagen!
Hoppas att ni har det bra allihop!
Uppdatering..
Här kommer en liten uppdatering från Teneriffa. har haft min syster på besök nu, tillsammans med sin pojkvän. De har varit här i två veckor så vi har passat på att göra så mycket som möjligt. Bland annat har vi hyrt bil och sett oss om lite på ön.
Det började med en tur upp mot Teide, 3718 m. Det är en speciell natur här verkligen. Ön är inte stor men det skiljer väldigt mycket på klimatet på olika platser. Här nere vid Los Cristianos är det torrt och steningt.
Det mesta som växer är kaktusar av något slag.
Längre upp mot Teide efter att ha zickzackat oss upp ovan molnen växer mer och mer träd, mycket barrträd. Uppe på ca 2000 meter (så högt vi tog oss denna dag) är vi omgivna av stelnad lava från olika tider och i olika former. Teides topp skådas med en del snö.
På väg ner från Teide tog vi en annan väg. Där förbyttes det klara vädret mot en tjock dimma och växtligheten blev frodigare och frodigare. Lite känsla av trollskog var det, och till och med spanjorerna slog på ljuset på sina bilar. Och tur var väl det för annars kunde det gått illa. Det kunde det ha gjort ändå vid ett flertal tillfällen. Jag är glad att jag höll en hastighet på ca 30 km/h hela vägen. Hade det gått fortare vet man aldrig. Många tighta kurvor, och inga jättebreda vägar... men fint var det!
På nervägen blev vi omkörda av cyklister. haha! Försökte köra ikapp dem eftersom jag är en tävlingsmänniska och det kändes lite förnedrande att tre cyklister kom omsusande när jag körde bil liksom.. men jag fick ge upp ganska snart. Vi blev också omkörda av en rallybil, en riktig alltså. Jag höll väl på att dö! Den bara kom från ingenstans, skrämde livet ur oss allihop! Tja, efter den så mötte vi en flock med säkert 100 getter, fint drillade av två hundar och en herde. Efter allt detta spännande så kom vi ner till Puerto de la Cruz där vi stannade till och åt lite mat. En smörgås med en halv gris typ...
Efter att vi fyltl våra magar så åkte vi vidare mot Mascadalen. Där var det underbart vackert kan man säga, och så makalöst grönt och frodigt. Helt tvärtom mot den sidan vi åkte upp.
Ja, det var den turen. Nu har ni lite att titta på. Nu är det fredag och jag ska köra min handgrupp sen ska jag lägga mig på beachen! Ha det bra!
Kram
