Grankvist

Nu var den avklarad, den där semifinalen i Svenska cupen. Roligt att spela volleyboll, det var riktigt längesen jag tykte att det var så roligt. Sen att det blev stryk med 3-0 var väl inte helt oväntat kanske, det spelar inte så stor roll för mig i det här fallet känner jag. Jag tänker att jag ska försöka ta med mig känslan, motivationen och villjan från den här matchen.

Frukost imorse enligt Paulun då, vilket innebar havregrynsgröt med skivad banan, osötat juice och ett ägg. Jag är fortfarande mätt i alla fall...

Och då tycker han att jag snart ska äta grov macka och te...

Gjorde mig tydligen illa i handleden igår på träningen, kände av det lite när jag kom hem igår kväll men det är framför allt under natten som det har stelnat till. Skulle nog tro att det är nån slags stukning. Gjorde en aktivitetsbedömning på mig själv i morse, måste ju hålla sina arbetsterapeutiska färdigheter igång ;-) gjorde lite anpassningar av aktiviteterna och klarade tillslut både att diska grötgrytan och knäppa blixtlås. Frågan är nu bara hur jag ska kunna trolla bort det onda tills ikväll!? Förslag?

Vi har en sjukt dålig statistik i mötena med RIG Falköping, och statistiken blev inte bättre i helgen. Vi var taggade och lyckades få med oss första set i matchen, sen slarvar vi bort resterande. Detta resulterade i ett litet snack inför gårdagens träning, och sen var det fokus. Nu en veckas träning, med extra fokus, koncentration och disciplin. I helgen väntar Semifinal i Svenska Cupen och elitserielaget Hylte/Halmstad.

Helgen bjöd på match-premiär i Borås där den årliga Knallecupen gick av stapeln. Som de flesta försäsongsturneringar så slutade den med ett blandat resultat. 2 vinster 3 förluster. Skönast var kanske vinsten med 2-0 mot "ärkerivalerna" Orion. Det känns alltid extra skönt. Min egen insats varierade på samma sätt som resultaten i matcherna kändes det som. Blandar och ger... Anfallen fungerar stundtals men jag är känslig för stressiga situationer, då hittar jag gärna på något extra svårt för att liksom krångla till det lite extra. Och det är väl en lösning som kan kännas ganska så onödig i en stressig situation. Det låter ju så lätt när man är lugn att säga att man ska va lugn när man är stressad, men när man är stressad så är det svårt att va lugn. Ja ni fattar.

Idag stod Elverket för motståndet i Ljunkan i Linköping. Vinnare av GP under förra helgen, ledare av tabellen och, i alla fall för tillfälklet, Sveriges antagligen bästa volleybollag. På andra sidan nätet ett Team Valla med påfylld spelartrupp och ett gäng bra träningar med sig från veckan men utan segrar under säsongen. Dom små mot dom stora...

Matchen slutade 1-3 med vinst till Elverket. Men en och annan blev väl en aning chockad över setvinsten till Valla. Det var ett enormt lagarbete som ledde fram till setvinst med 29-27. De andra seten kom Valla inte riktigt in i spelet och Elverket visade upp ett starkt och framför allt snabbt anfallsspel. Jag åkte till matchen med inställningen att jag skulle göra en bra försvarsmatch och rädda alla bollar jag hade möjlighet att rädda och att aldrig sluta försöka. Just det var vad jag gjorde, och just därför känner jag mig nöjd. Det finns alltid saker man kan göra bättre och om jag vill kan jag hitta flera situationer under matchen där jag önskade att jag hade gjort annorlunda. Men jag gick dit och gjorde det jag hade planerat att göra. Nästbäste poängplockare med 6 poäng. Det duger.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv och under min studietid har jag till och från märkt mycket hur det kan påverka mig och också läst om vilka effekter det kan få. Just därför försöker jag arbeta hårt med att tillåta mig själv att vara nöjd över mina prestationer. Jag vill ständigt förbättras inom alla områden, jag vill vara bäst! Men det måste finnas en avvägning om vad som är bäst för mig. Kanske är inte det bästa att vara bäst i allt. Någonstans måste man kunna känna sig nöjd och genom det stärka sitt självförtroende. För något jag inte tror på det är att tracka ner på sig själv för att man inte når upp till de krav, som oftast är satta av en själv.

Varje individ har stor potential men man måste lära sig att utnyttja den. Identifiera sina styrkor och svagheter och arbeta utefter de förutsättningar man har, det är vad jag tror. Och jag märker att min utbildning har färgat min syn. Men det är väl det som är meningen kanske. Nu är det bara en termin kvar, så det är kanske bäst. Någonstans i mig finns det en arbetsterapeut. haha

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon väntar Sara och uppsatsen, gymet och bubbelpoolen =)
Sov gott och lev väl!

Jahaja, då var resan norrut överstökad. Många timmar blev det i previan under helgen. Herrejösses! =) På väg till Lindesberg med Jeff vid ratten. Den resan var inte så lång vilket iofs var tur eftersom diskussionen mellan Ann och Jeff började hetta till rejält vid det här laget ;-) Och på tal om laget så kunde ju samtliga av oss (med undantag av Maria då) spelat bättre än vad vi gjorde. Maria valdes till bästa spelare i vårt lag, vilket var absolut sant. Kanske nästan den enda spelaren... Nä då, så illa kanske det inte var. Men min egen prestation hade jag hellre lämnat hemma. Ingenting gick som det skulle.

Med elitseriekvalet bortblåst drog vi ändå vidare mot Sundsvall efter lite lunch på Pizzeria, pasta, wook, husmanskost, sallad..ja vad nu stället hette... Jeff beställde calzone med extra allt, och drog även en rövare om sin familjepizza-kebabrulle som han hade inhandlat tidigare i sitt liv. Färden mot Sundsvall förlöpte skapligt, det enda bakslaget var kanske då vi tycktes befinna oss lite väl nära Uppsala. Men en liten omväg utgjorde inget jättehinder även om vi änlände till hotellet någon timme eller så efter de andra. Kanske hade vi inte hunnit leka ordlekar i flera timmar om vi hade hängt på Bosse på rätt väg och i 150..

Hotellet Ankaret strax utanför Sundsvall bjöd på ett fint fyrabäddarsrum där jag, Maria, Inkan och Ann kamperade. Jeff saknade oss snabbt och kom in och sökte sällskap. Pallade dock inte trycket när det blev lite avklätt och massage bland tjejerna. Han pös då till sitt egetrum (ellr till bosse?) och återsågs inte förrän frukost.

Till frukost bestämde jag att proppa i mig en sex-sju smörgåsar istället för morgondagens en, bara för att göra tvärtom efter som det gick så dåligt i gårdagens match. Bryta trender... Efter frukost följde två parti biljard, en vinst för mig och maria och en vinst för inkan och ann. Det måste ju vara rättvist. Inkan spelade in sig på linjerna, men hade svårt att hitta vinklarna ibland ;-) Ann lurade alla när hon sa att hon inte kunde spela, och maria var säker som berget. Själv stod jag för en fin stöt (heter det så) och sänkte åttan som gav vinsten till mig och maria. *nöjd*

Sundsvalls sporthall var nästa anhalt och idag kunde jag inte ha varit mer inställd och fokuserad på att göra en bra match. Kanske hade alla samma inställning för vi bjöd på bättre spel än gårdagen iaf. Jag lyckades få till några bra mottagningar, två serveess och några riktigt bra spikes. Tyvärr syntes inte de i protokollet eftersom några personer på andra sidan hela tiden jävlades och stod just där jag slog. Till och med när jag slog mellan blocket så lyckades de. Hur som helst så tog jag tillslut ett anfallspoäng. På ett fingerslag... Men en skön vinst med 3-1 bar det av hemåt.

Under tiden vi duschade beställde Jeff hamburgertallrik med extra pommes. Och vi andra fick springa in på McDonalds, det blev en god kycklingsallad efter att vi droppat av maria på stationen.

Några toastopp, bilköer och 65 mil senare var vi faktiskt hemma igen, i skapligt bra tid. Stabilt som fan! =)

Om än en snabb bil tog oss till Falköping så var det kanske denna bils dåliga stötdämpning som gjorde oss något vimsiga innan matchstart. Och vad hände med spelarmötet?!

Okontrollerat och otroligt svårt att lita på varandra var känslan genom första delen av matchen kändes det som. Så onödigt, och så svårt att förstå att laget kan pendla mellan klarhet till klarhet och sen djupt ner i skogen... Tillslut tycker jag ändå att vi står upp och gör en bra insats. Får stryk med 3-1 men stundvis är det riktigt kul att spela. Jag är skapligt nöjd med min egen insats också, kanske är det dumt att vara det när man får stryk. Men det skiter jag i, jag är nöjd ändå.

Stötdämpningen var lika dålig på hemvägen... om inte sämre... men det kanske var förlustens påverkan. Tror att vi kom fram till att det var snyggt med klänning och skjorta i alla fall. Om den nu skulle ha hängslen eller vara tubklänning...vem köper det först?

Idag ska jag till gymet för nu är äntligen ett gymkort inhandlat igen efter två veckor utan...mina knän gill'ert!

Tack och adjö! Ha en bra dag!
Nea